Jag vill kalla mig ”allkonstnär men är auktoriserad DRAMAPEDAGOG  och verksam inom detta område sedan 70-talet och i huvudsak arbetat med pedagogiskt inriktad drama inom olika verksamhetsområden och för olika målgrupper. 

Mitt liv  som jag vill förmedla till andra behöver inte vara så komplicerat om jag/Du lyckas hitta en egen ”utvecklingsväg”. Om jag/Du tillåter oss att vara de individer vi innerst inne önskar vara. Livet strålar ut sitt välbehag först när jag/Du har utvecklat en acceptans för varandras "varande". När jag/Du lyssnar ”inåt” och vågar släppa vardagens ångest (otryggheten) och tar sikte på våra livsnödvändiga mål i livet. Vi  kan inte vara bäst på allt men vi kan bli bra på mycket med olika slags tekniker och frigöra oss från de rädslor som binder vår ångest. Livet är fullt av möjligheter när jag/Du vidgar våra sinnen och vågar leva livet fullt ut som de individer vi är. 

"Våga leka Ditt liv" (är mitt motto)samtidigt som jag är medveten om att det inte går att radera en sida av livet som innehåller både psykisk och fysisk smärta.  Charlie Chaplin sa: "Man måste leka med sin smärta för att orka stå ut".  Jag tror att han ville uttrycka något viktigt med det.

Kierkegaard hade en teori om förhållandet mellan ångest och frihet – han menade att frihet var möjligheter och att möjligheterna förde med sig rädslan men att möjligheterna betyder ”JAG KAN”. Det lilla barnets början till utveckling är ”Jag kan”. Där kanske vi ska börja söka vårt ”JAG”.  Sen är det säkert att jag ”KAN”   även hitta insikten om att jag inte alltid kommer fram till en förändring utan en mindre eller större kris. Med hänvisning till det kinesiska tecknet för kris som har två komponenter, där det ena betyder "fara" och det andra "möjlighet".

KÄRLEK  är den upplevelse jag får i mötet med andra. Kärleken kan hela och göra oss starka men den kan också slå våra liv i spillror och göra oss svaga. Den lever i två ytterlighets zoner. Den är självständig men också beroende. Den är en gåva jag får i en värdefull stund men som jag kan förlora i samma sekund. Kärleken förslavar inte utan frigör oss från bojor och tillfredsställer våra behov av tillit och respekt. Kärleken är aldrig "stum" utan ger dig svar på dina efterlängtade behov.  Den är fri och uttrycker öppet sin längtan efter att bli "sedd" och bekräftad i en kravlös mening utan "undertoner" - att Du är älskad just för den Du är.

MIN ÅLDER? Hm … jag vet inte riktigt hur jag ska hitta rätt definition … Jag räknar "tiden" jag har till förfogande över mitt liv här på jorden. Ålder för mig är att göra det bästa av all den tid jag har. Förbruka den väl så att jag i slutändan kan känna mig tillfredsställd över det jag åstadkommit och lugnt "gå vidare" utan att ångra det jag inte tog tid till att åstadkomma. I början av min ”ålder” är jag beroende av andra och i stort behov av kärlek och uppskattning. I den beroendeställning jag föds till ska jag som individ ha rätt att känna tillit till de människor som har ett så stort inflytande på mitt liv att det lägger grunden till hela min personlighet. I den ”andra perioden” av ”åldrar” måste jag få revoltera. Tillåtas vara ”självisk” och lära mig sätta egna gränser för vad som känns bra och dåligt. 

I  medelåldern dras jag till två ytterligheter. Det ena är att jag ”ska” tänka mer på mig själv och samtidigt tänka mycket mer på andra för att ”lära mig” ödmjukhet. En motsägelse - men går att kombinera.

Ålder  är  Födelsen - Glädjen ///  Livet - Kärleken ///  Döden - Friden.

Ålderdom? är att lyssna till Arja Sajomaas kraftfulla stämma som sjunger inom mig; "Jag vill tacka livet som gett mig så mycket".

LITTERATUR är intresseinriktad faktalitteratur mest. Tyvärr har skönlitterära verk hamnat lite i ”lä” de senaste åren även om jag läser mycket biografier om de stora mästarna. Några av dem som jag vill nämna vid namn är mina absoluta favoriter; 

William Shakespeare – Johann Wolfgang von Goethe –Fjodor Dostojevskij – Maxim Gorkij - Emile Zola - Franz Kafka - August Strindberg - Vilhelm Moberg – Carl Michael Bellman är två tidsepoker som verkligen fascinerar. 

DIKT är ett sätt att måla känslor i text. Jag skriver dikter och prosalyriska berättelser men det mesta lägger jag ner i "byrålådan" som en slags hemlig dialog som jag för med mig själv. 

Under mörka höstkvällar plockar jag verk ur bokhyllan skrivet av Karin Boye - Edith Södergran - Nils Ferlin - Harry Martinsson  eller Dan Andersson  vilka är "orden" personifierade. 

Två av de största poeterna i nutid är sångtextförfattarna; Leonard Cohen och Bob Dylan.

POLITIK  är att kämpa som "ensam naken tapper soldat i det fria". Och det gör jag!  Även om jag till naturen är mycket flexibel och mångfacetterad kamouflerar jag aldrig med mitt inre i en falsk utrustning utan klär mig kärleksfullt i en varmt röd "generös" kreation och delar med mig av den visdom jag med tacksamhet bär inom mig. Valurnorna dekorerar jag med fredsduvor. Och på mitt plakat skriver jag: "Innerst inne har vi alla samma primära behov".  Oavsett om vi får möjlighet att sitta på en piedestal eller om vi går miste om chansen till ett värdigt liv.